Äta bör man annars dör man

Snart är det lördagsgodis

Någon ville se mitt lilla durkslag - det jag plockar chilisar i. Egentligen för jordgubbar...

För ett antal år sedan var längtan efter barndomens björnbär så stor att jag köpte en planta. De jag handlade av talade om för mig att vi bodde precis på gränsen för att klara björnbären. Ni vet det där med vilken zon man bor i och så. Vi har dock ett skyddat hörn i söder som jag trodde skulle bli alldeles perfekt och jag ville till varje pris åtminstone försöka.
Denna lilla björnbärsbuske har blivit ett snår som vi nästan varje år klipper ner så långt det bara går. Åtskilliga gånger har jag trott att vi tagit död på busken men icke. Den kastar sina långa slanor över och under det den bara kan. Taggar har den också numera trots att den var taggfri när den införskaffades.
Just nu har de första mogna bären plockats av och jag undrar hur många liter detta lilla snår kommer att ge oss detta år. För några problem med att växa har busken inte. Tvärtom så har mannen och jag fått göra en överenskommelse och när slanorna kliver över denna gräns får mannen ge sig ut med sekatören. Det smärtar i mig...men vi kan ju inte leva i ett björnbärssnår.

Under gårdagen gick jag min lilla chilirunda och hittade en främmande fågel (njae...spindel) i en av plantorna. En helt vit liten sak som givetvis fångade mitt intresse. Om någon har någon aning om vad det är så vill jag gärna veta.

På något sätt fick jag en bestämd känsla av att det var en agressiv liten rackare och idag fick jag belägg för detta. För spindeln var kvar på samma ställe och idag hade den fångat ett byte - någon slags getingliknande historia i flugstorlek. Och där satt den i godan ro och mumsade i sig. Nu ikväll finns spindeln fortfarande kvar men bytet som var halvätet vid lunchtid är nu borta.

Tja och vad har detta med mat att göra?

Tortellini med ricottaost och spenat och en massa mumsigt till. Detta intogs idag på Restaurang Krönet på Götgatsbacken i Stockholm. Kanongott.